IGP, Mondioring, Svenskskydd & Tjänstehund

Definition Skydd:
Det som skiljer mot övriga bruksgrenar är ”bitarbetet” och ”korgarbetet” – övrigt arbete är i princip identiskt med vad man tränar i andra grenar (lydnad, spår, uppletande, budföring, etc).

Skyddsansvarig på klubben är Thomas Hedlund
070-5569483
skyddshund@falkenbergsbk.se

Träning sker i första hand på ”IPO-plan” lilla planen jämte agilityplan.
 
För att träna någon av skyddsgrenarna på klubben så måste förare och hund ha inventerats av skyddsansvarig. Vid inventeringen tittar man på hundens lämplighet inom skyddsarbetet samt dressyrnivå och samspel med sin förare. För mondioring krävs även att man har träningslicens.

Skyddslicenser:

För att få tävla inom SBK:s verksamhet med skyddshundar (IGP, Mondioring & Svenskskydd) krävs det licens för det ekipage man avser att tävla med. Undantag gäller för tjänstehundsekipage, dessa får träna utan att ha licens. För att få licens ska du ha rekommendation från Träningsansvarig/Skyddsansvarig (således måste även de som inte normalt tränar under en “Träningsansvarig” kontakta en sådan och visa sig lämpliga att utbilda och tävla med en skyddshund). Genomgången teoretisk utbildning (anordnas av distrikt eller rasklubb) omfattar lag och rätt, dressyrpolicy etc.
 
 
Träningsansvarig/Skyddsansvarig räknas som Distriktsgruppens ”förlängda arm” till skyddsekipagen och har till uppgift att:
•  bedöma lämpligheten hos de förare och hundar som avser att påbörja skyddsträning (liksom lämpligheten hos kombinationen förare-hund).
•  fortlöpande till “Distriktsgruppen” rapportera ekipage som tillkommer i träning.
•  fortlöpande bedöma lämpligheten hos ekipagen.
•  tillse att träningen bedrivs i enlighet med dressyrpolicy och andra etiska aspekter.
•  tillstyrka att licens ges.
•  eventuellt avbryta utbildningen.
•  föreslå att licensen återkallas.
•  följa upp att föraren efterlever det ansvar han/hon tagit efter genomgången utbildning.

Om skydd

Skydd ingår som ett specialmoment inom Svenska Brukshundklubbens bruksprov. Inom Svenska Brukshundklubben (SBK) finns ett par olika former av skyddsprov, dels de traditionella svenska, dels de internationella. Gemensamt för dem är att hundarna prövas i skyddsarbete, lydnad och nosarbete. De två senare delarna skiljer sig inte mycket från övriga provformer vad gäller utförande och krav på hundarna.

Historiskt har skyddsarbetet skapats mycket utgående från den polisiära användningen av hund. Hunden ska hela tiden vara under god lydnad från föraren och får bara agera i speciella situationer. Dessa kan beskrivas som t ex då hunden sänds av föraren efter flyende person, då en person som hunden satts att bevaka försöker avvika samt då föraren utsätts för ett kraftigt hot (angrepp) från en person.
Man bedömer hundens kraft i angrepp, upphörande med angrepp på kommando från föraren eller då personen slutat fly eller angripa samt uppmärksamhet vid bevakning.
I våra regler för bruksprov beskrivs fältprovet i skydd i detalj.

Hos hunden ställs krav på egenskaper som kamplust, skärpa, försvarslust samt goda nerver. Kamplust är hundens “motor” som får den att engagera sig i exempelvis dragkamp. Skärpa är hundens benägenhet att reagera med aggressivitet på retningar, försvarslusten är hundens benägenhet att försvara sin förare. De goda nerverna behövs för att hunden ska kunna sortera intryck och anpassa sitt agerande efter situationen.

Viktigt att veta är att det finns inga civila personer som har befogenhet att använda en skyddshund i praktiken. Det har bara polisen, Försvarsmakten och väktarbolagen, de senare står under kontroll av myndighet.